Italienska är ett romanskt språk som talas av ungefär 70 miljoner människor, varav de flesta i Italien. Den italienska som talas idag är till stora delar baserad på toscanska dialekter och kan sägas vara ett mellanting av dialekterna som talas i Italiens södra delar och de norra delarnas galloromanska dialekt. Den sedan länge etablerade toscanska språkstandarden har de senaste årtiondena börjat bli influerad av den typ av italienska som talas i Milano, Italiens ekonomiska nav.
Italienskans historia är komplex. De äldsta texterna som definitivt kan kallas italienska (i kontrast till italienskans föregångare vulgärlatin) är några juridiska anteckningar från regionen Benevento, daterade till c:a 960–963 e.Kr. Italienskan normaliserades först på 1300-talet av Dante Alighieri, som blandade några sydliga dialekter, särskilt sicilianska, med sin egen toscanska dialekt i de episka dikterna som kollektivt kallades Commedia (det lär vara Boccaccio som senare lade till epitetet divina i titeln).
redigera Geografisk fördelning
Italienska är det officiella språket i Italien, i de schweiziska kantonerna, Ticino och Graubünden och i San Marino. Det är även det andra officiella språket i Vatikanstaten samt på halvön Istrien (Slovenien, Kroatien) som hörde till Italien mellan världskrigen. Italienska talas också av stora invandrargrupper i ej italiensktalande delar av Schweiz, Tyskland, Belgien, Frankrike, Luxemburg, USA, Venezuela, Brasilien, Kanada, Argentina och Australien. 21% av Monacos befolkning talar italienska som modersmål. Språket är användbart även på Korsika på grund av dess likheter med korsikanskan. Italienska talas även i närliggande länder som Albanien och Malta. De flesta invånare i den albanska staden Shkodra är tvåspråkiga, med italienska som andra språk. Nämnas kan också att mindre italiensktalande grupper finns i de delar av Afrika som förr stått under italienskt styre, såsom Somalia, Libyen och Eritrea.
- Huvudartikel: Italiensk grammatik
Italienska substantiv är antingen maskulinum eller femininum. Substantiv som slutar på -o är oftast maskulina och substantiv som slutar på -a är oftast feminina. Substantiv som slutar på -e kan vara antingen maskulina eller feminina. Substantiv på -o och -e får i pluralis ändelsen -i och feminina substantiv på -a får ändelsen -e.
Italienska verb är mer komplexa än svenska eftersom det finns 8 konjugationer för varje tempus (10) och modus (10).
| Buongiorno |
God dag |
|
|
|
| Buonasera |
God kväll |
|
|
|
| Mi chiamo Sergio |
Jag heter Sergio |
|
|
|
| Ho* venti/trenta/quarant'anni |
Jag är tjugo/trettio/fyrtio år |
|
|
|
| Di dove sei/di dov'è Lei? |
Var kommer du/Var kommer ni ifrån? |
|
|
|
| Sono svedese |
Jag är svensk |
|
|
|
| Parli/parla italiano? |
Pratar du/ni italienska? |
|
|
|
| Non parlo molto bene l'italiano |
Jag talar inte italienska så bra |
|
|
|
| Dov'è... / Dove sono...? |
Var är (singular / plural)...? |
|
|
|
| Come ti chiami? |
Vad heter du? |
|
|
|
| Come si chiama? |
Vad heter Ni? |
|
|
|
| Parlo inglese, francese, tedesco |
Jag talar engelska, franska, tyska |
|
|
|
| Vorrei una pizza, per favore! |
Jag skulle vilja ha en pizza, tack! |
|
|
|
| Mi piace l'italiano |
Jag gillar italienska |
|
|
|
| Come stai? |
Hur mår du? |
|
|
|
|
|
|
- uttalar inte H, Ho uttalas drf: åh
Se även ordet "italienska" på svenskspråkiga Wiktionary.
|